Blir det (för) tyst här beror det på att vi är mer aktiva här:
Sandra: http://heltrandom.tumblr.com och Matilda: http://thewaymseeit.tumblr.com. Vi har ju tumblr-appen, och det underlättar ju SÅ mycket. Liksom, vad gjorde vi egentligen innan smartphone:arna och deras appar?!

I morron åker vi. Först till London. Väntetid där? 11 timmar. ELVA TIMMAR! Sen blire Miami, och efter det Cancun. Sen sova natt i cabaña, för att därefter bussa ner till gränsen och båten som kommer ta oss till Caye Caulker. På fredag klockan sex stiger vi i land på den där fina ön. Galet! Fantastiskt! Underbart!

50 dagar kvar!

Haha nej, vi tänker inte ha någon nedräkning här. Nästa inlägg kommer antingen från Heathrow eller Miamis flygplats. MEN vi ville bara visa vår absoluta favoritbild från i år, som vår stylistkompis från Amsterdam tog på oss under den första cykelturen i San Pedro, på ön Ambergris Caye i Belize. Ön som för övrigt Madonna sjunger om i La isla Bonita! Visst är den fantastisk? Och tänk att det är vi!

Om 58 dagar.

När vi landade på Arlanda den där eftermiddagen i maj hade vi redan konstaterat det; Vi måste tillbaka! Mexico och Belize flyttade verkligen in i våra hjärtan, där under årets två första månader.

Så! Den 28e december lyfter planet från Sverige, och den 29e landar vi med ett annat i Mexico - efter att vi mellanlandat i både London och Miami. I Mexico sover vi en natt, för att dagen efter ta bussen ner till gränsen och båten som tar oss till Belize. Vi har nämligen bestämt oss för att fira nyår på vår favorit ö. Den där som ligger mitt ute i det karibiska havet, där några av de skönaste människor vi någonsin träffat bor och där de spelar reggae i varje gatuhörn.

Den här gången får vi dock nöja oss med fyra veckors resande, istället för fyra månader.

Hemma.

I måndags landade vi på Arlanda. Började vår hemresa redan på lördagskvällen, på Havannas flygplats. Mellanlandningen i Madrid bjöd på en hotellnatt innan vi äntligen var hemma i Sverige.

Vi har haft en underbar tid, och har verkligen varit duktiga på att uppskatta och se allt fint under resans gång! Inte en enda dag har vi tagit för givet. Vi har njutit av de underbara miljöerna och de fina människorna under vägen. Vi har skrattat åt motgångarna - som när Matilda gömde sin kamera bakom en gardin på en buss i Costa Rica och därmed aldrig fick se den igen, eftersom det är lätt att glömma saker som är gömda bakom gardiner - och faktiskt, faktiskt så har vi tyckt och tänkt likadant under åtminstone nittiofem procent av resan. Och tro oss, det är bekvämt att göra det när man umgås från morgon till kväll och så lite till.

Ja vi lever...

... men har pa Kuba ar inte internet den basta uppfinningen (det ar cigarren och mojiton - hoho). Vi kan knappt mejla, facebook fungerar bara ibland och att lagga upp bilder ar inte att tanka pa. Sa var alskade lilla blogg har fatt lida. Ja, det har den val fatt gora anda sen vi lamnade Mexico egentligen. Haha!

Vi har det i alla fall jattebra. Kuba ar ett underbart land och vi har blivit mest foralskade i den lilla staden Trinidad, sa dit ska vi atervanda den sista veckan for bad och sol!

Framtidsplaner.

Eftersom vi nu trottnat pa Panama, och speciellt landets huvudstad, drar vi till Kuba redan pa fredag. Dar stannar vi i lite mer an fyra veckor, och det ska bli fantastiskt roligt! Vi har sa manga platser, museer och stader att besoka (och saklart mojitos att dricka och cigarrer att roka).

Idag har vi ridit i klippiga bergen som ett par akta cowboysare. Genom vattendrag och boskap gick var fard. Upp pa ett berg, for att motas av en fantastisk utsikt! Fikapaus pa toppen, innan hemfard.

I morgon drar vi till Panama City. Spannande!

Ni skulle egentligen fa en massa bilder fran kaffeplantagen, men det gar inte att ladda upp fler an en. Sa, bilden ni far se forestaller var guide Rafael och ett kaffebonstrad. Vi fick plocka varsin bona och smaka. Just twist and pull, sa Rafael, otherwise you'll kill the next generation on that same spot. Ooh... sa Matilda, som bara drog ratt upp och av. Med knopp och allt. Oooh... sa Rafael och tittade pa henne med besviken min.

Sen fick vi ga in till sjalva kaffefabriken, dar det rostades och stod i. Den lilla byggnaden inneholl en massa uppfinningar som Alfredo, agaren, hade uppfunnit sjalv. Till mesta dels var det gamla bildelar som hade byggts om. Vi fick vara med under hela processen, och sen fick vi smaka kaffe. Smakade faktiskt riktigt gott! Det tyckte till och med Matilda, som tillskillnad fran kaffealskaren Sandra inte dricker kaffe i vanliga fall.

I morgon blir det ridning! Sandras forslag bor tillaggas. Hon har allt en liten hasttjej i sig, aven hon!

Bocas del toro!

Efter att vi passerat gransen over till Panama kannde vi direkt att vi kommer att gilla det har landet. Vilket vi verkligen gor. Panama har en fantastisk natur med hoga berg och vacker regnskog. Vi bestamnde oss for att koll in en av dom manga oarna I Bocas del toro. Bocas bestar av flera oar pa den karibiska kusten i norra Panama. Vi bodde tva natter i Bocas town och lyxade till det med ett hotelrum som hade bade kylskap och varmvatten i duschen vilket inte ar nagot att rakna med da man ar pa resandefot. Staden var valdigt fin och manniskorna dar var trevlig, men eftersom vadret dom senaste dagarna har varit ratt daligt sa fick tva natter pa on racka.

Sa idag akte vidare till fastlande. Efter manga timmar pa buss hamnade vi i en liten bergsby i inlandet vid namn Bougete. Byn ar omringad med hoga berg och fantastisk natur. Har ska vi besoka kaffeplantage, rida och om vi orkar ga upp for annu en vulkan!

Sa gick vi fran Costa rica till Panama!

                       I Soxsola innan vi skulle korsa gransen till fots.

                      Matilda var glad trotts den langa kon vid granspoliserna.

                                               Vi vantade och vantade.

                              Man vill inte hamna i brak med den har snubben.

                                  Over varldens rangligaste bro skulle vi ga.

                                                                Laskigt.

                                               Naturen var fantastisk.

Sen tog vi bat ut till en i o Bocas del toro.

Hasta luego!

En halsning fran djungelryttarinnorna.

Djungel djungel djungel.

Fantastisk natur!

vattenfallbadning.

Sengangaren, som ar den sotaste varelse vi - okej, Matilda - har sett!

Djungelryttarinnorna!

Igar var vi ute pa var djungeltur. Vi red i over en timme, genom denna fantastiska natur, innan vi kom fram till ett vattenfall dar vi tog en badpaus. Underbart! Uppfriskande, och nodvandigt i varmen! Sen gick vi till fots till en liten by, dar en bil hamtade upp oss. Och har emellan hann vi sta en meter fran en sengangare, och ta ungefar en miljon bilder och ett par filmer! Fantastisk upplevelse, och en helt fantastisk dag! Definitivt en av hojdpunkterna pa hela resan!

Puerto Viejo.

Efter en taxitur genom Limon bestamde vi oss for att inte stanna ens en natt, utan istallet satta oss pa bussen till Puerto Viejo. Sa dar ar vi just nu. Det ar en liten ort i sydostra Costa Rica, inte alls langt fran gransen till Panama. Har har Sandra solat och badat, medan Matilda mest har legat pa rummet och varit njursjuk. Idag ar forsta dagen hon ar helt pa topp, vilket passar perfekt for morgondagens aktivitet; Ridning genom djungeln. Sandra ar jattenervos, Matilda fett pepp! Vi ska besoka bade indianreservat och vattenfall, och detta pa healthy horses (som det stod i papprena - vad bra!)!

Igar oppnade sig himlen en halvtimme eller sa, och regnet oste ner. Men vad gjorde val det, nar man som vi satt pa utomhusbio, under tak, och kollade pa Salt? Sa himla mysigt!

Har planerar vi att stanna till mandag, da vi ska bege oss ner mot sydvastra delen av landet, och regnskogen!

Alajuela, Costa Rica.

Sandra bet tappert ihop och log och forsokte festa till det,
trots att det var sista kvallen pa var alskade underbara o...

... men Matildas face avslojade att det inte alls sa festligt
att dagen efter behova lamna denna alskade o. Buhuu...

Vulkanen. Coolt. Yes, u can touch us.

Coola bussar finnes i Costa Rica.

Aven sa varldens dyraste kinderagg.

De hade tydligen lite host ocksa, har i Costa Rica.

Vy over kakstaderna i San José.

Kyrka innehallande beende manniskor.

Vackert sa in i vassen!

Notterna pa vulkanen.

Ett stycke not i djungeln.

En lagun. Punkt.

Hela Alajuela ar omgardat av berg och vulkaner.

Poliser finns det gott om.

Sandra spanar in arbetande man.

Matilda spanar in kyrkgolvet.

Sandra ber en bon, och mumlar nat om syndernas forlatelse.

Ja, tillslut fick vi ju lov att lamna var alskade alskade o. Men vi kommer aka tillbaka, var sa saker! Det var sorgligt att lamna landet som vi numera alskar sa mycket, och speciellt sorgligt var det att lamna Caye Caulker och alla vara favoritmanniskor dar. Matilda grat, medan Sandra fick nat i ogat... Men en liten trost i allt det sorgliga var i alla fall att var allra basta kompis sa; I´ll be here. Sa det litar vi pa!

Var fard gick i lyxens tecken mot San José i Costa Rica, via San Salvador i El Salvador. Var bror hade bokat in, utan var vetskap, buisness class vilket kandes helt okej efter tva manaders backpacking. Alla andra satt med kostym och datorer, medan vi gled in i solbriller, hoods och flipflops. Sa kan det ga! Hadanefter vill vi aldrig mer flyga ekonomi!

Efter en natt i San José gick var fard till Alajuela. En liten stad cirka fyra mil norr om huvudstaden. Den ar mysig, men innehaller alldeles for mycket poliser och darmed aven tjuvar (vilket vi fick ett smakprov pa idag - dock hann vi satta stopp for det och fick darmed behalla vara kameror och planbocker) och saklart denna forbannade friterade kycklingen. Pollo frito ser vi i alla gatuhorn, and we don´t like it! Aaah!

Annars har vi mest bestigit en vulkan, med betoning pa bestigit, och sett en lagun. Och sa har vi besokt varldens storsta museum, med varldens minsta innehall. Sa, denna staden var snabbt avklarad och darfor tar vi i morgonbitti bussen in till San José for att byta buss till den som ska ta oss till den karibiska kusten, och staden Limón. Av erfarenhet vet vi att karibien kickar ass (inte lika mycket som Belize saklart) sa vi gladjer oss! A lot!

Sista dagen pa var favvis o.

Ni skulle fa bade film och bilder idag, men det blir inget av det eftersom batteriet till kameran dog.

Vi ar i alla fall tillbaka pa var favvoo Caye Caulker. Ville tillbringa de sista tre natterna har, fore vi drar in till City for att bo en natt. Pa onsdag satter vi oss namligen pa flyget och drar till Costa Rica, med en mellanlandning i El Salvador.

San Pedro var otroligt roligt, och aven dar var manniskorna valdigt vanliga. Blev kompis med en kille som visade oss ons nattliv, och som sag till att vi kom hem safe. En dag gick vi in pa en random bar och vem sitter dar om inte var canadensiska kompis Colin fran Tulum!? Varlden ar liten! Det blev ett kart aterseende och mycket skratt!

Nu vet ni att vi lever, och det ar huvudsaken. Skriver mer en annan gang!

Efter nastan tva veckor pa var favorit o Caye Caulker bastamde vi oss for att det var dax att dra vidare. Vi hade hort om ett stalle langs kusten Placencia. Eftersom manga vi traffat sa att det skulle vara sa himla underbart sa packade vi ihop och sa farval till on och alla vara nya vanner vi fatt dar.

Vi tog buss i 2 timmar till Dangeriga vilket ar huvudstaden i Belize och sedan vidare till Placencia vilket tog 3 timmar till. Det var en mist sag trang och svettig bussresa. Val pa plats hittade vi ett mindre trevligt Hostel och tankte att det far duga for en natt. Och en natt blev det. Kackerlakor pa rummet och en strand som inte gar att jamfora med dom vi fatt se i Mexico kande vi direkt att det inte var var grejj. Sa vi packade genaste ihop och drog upp igen och tillbaka till o varlden och San pedro. Har trivs vi bast!