Chichen Itza.

Igar var vi pa var forsta, och definitivt sista, tur. Ut pa tur aldrig sur, sa vi och drog pa oss ryggsacken. Tva ar i Norge har satt sina spar. Tio turister knolades in i en liten minibuss, och eftersom vi var de enda som plockades upp efter vagen fick vi inte sitta bredvid varandra. Matilda hamnade bredvid tva spansktalande tanter, som satt och fes medan de sov. Sandra fick sitta bredvid en sur spansktalande gubbe, som tyckte hon var valdigt jobbig nar hon ville ha bilbalte pa sig. Tva timmar pagick helvetet, innan vi var framme vid Chichen Itza. Val dar hamnade vi i en annan grupp, med engelsktalande guide. Det han berattade var valdigt intressant och det var oroligt haftiga byggnader. Mayafolket som byggde dessa maste ha varit otroligt begavade! Byggnaderna inneholl en massa matematiska berakningar, varav en var att solen en dag i april star i en viss position vilket gor att en skugga bildas pa en av sidorna pa pyramiden, i form av en orm. Detta var tecknet for att skordetiden skulle borja. Helt otroligt! Sedan hade de ocksa aterskapat ljudet av en fagel som levde i omradet, vars fjadrar de anvanda for att pynta sig pa huvudena. Klappade man handen precis framfor pyramiden studsade ljudet tillbaka, och lat precis som fageln. Vi har aldrig hort ett sant ljud nan gang tidigare! Det ar SA synd att spanjorerna forstorde sa pass mycket som de gjorde, da de steg i land pa den amerikanska kontinenten. Shame on them!

Efter vi varit och kakat lunch pa en restaurang i omradet fick vi besoka en Cenote, den vackraste enligt alla. Forvantansfulla stegade vi in och mottes av ett hal i marken, dar det var lite vatten. Och i vattnet var det ungefar en miljon turister. Sandra, som sett fram till att bada i det turkosa vattnet, blev otroligt besviken! Matilda brydde sig inte namnvart, eftersom hon anda inte tankt bada efter att ha hort av guiden att arkeologerna hittat skallar och annat ackligt pa botten.

Nu kommer ni inte hora av oss pa nagra dagar. En cabaño pa stranden kommer vara vart hem for ett par natter, och som vi alla vet finns det inte nagot internet i paradiset. Nasta gang vi skriver ar vi forhoppningsvis pa Isla Mujeres; kvinnornas o.

Hasta luego pa er!